SEO är död – länge leve SEO
Vissa skulle nog beskriva SEO som ett avancerat sätt att skrika högst. Andra skulle istället förklara fenomenet som ett sätt att vägleda människor till miljöer dom kommer att trivas i. Och ingen av dom har egentligen fel.
Förkortningen SEO står för search engine optimization, alltså sökmotoroptimering (inte sökordsoptimering som det ibland slarvigt kallas). Det vill säga: konsten att anpassa hemsidor efter vad sökmotorerna vill visa som översta resultat i relevanta sökningar. En konst som inte minst handlar om att hålla sig uppdaterad kring sökmotorer som hela tiden utvecklas.
Och med sökmotorer menar vi oftast Google. (Det är inte så coolt att hamna överst på Bing).
Precis som med dom flesta tekniska nyheterna här i världen finns det ett magiskt skimmer kring SEO. Ett förföriskt glitterkonfetti av löften om framgångar, berömmelse, guld och odödlighet. Den sortens skimmer som man bör ta med en nypa bullshit.
Samtidigt kan SEO som vetenskap och disciplin vara väldigt värdefullt. Just därför har vi en del att reda ut.
Fenomenet med att pilla lite extra med hemsidor för att bli indexerad och mer lättfunnen av sökmotorerna började redan på 1990-talet. Från början handlade det mest om att lägga in så kallad metadata som berättade för sökmotorerna vad ens hemsida handlade om. Hade du en sajt med kanelbullar kunde du skriva ”kanelbullar, pärlsocker, fika, deg” på ett särskilt ställe i HTML-koden, vilket gjorde så att din hemsida dök du upp när man sökte på något av dessa ord.
Problemet var bara att många hemsideinnehavare var mer intresserade av kvantitet än kvalitet. Hellre tusen random besökare än tio relevanta (och intresserade) besökare. Och för att få trafik började man fuska lite med medadatan. Hemsidan med kanelbullar kanske plötsligt beskrev sig själv med sökorden ”kanelbullar, britney spears, pärlsocker, rollerblades, fika”.
Ganska snabbt insåg människorna bakom sökmotorerna att denna manipulation försämrade deras egna tjänster. För vad är det för vits med att använda en sökmotor som inte ger en några relevanta resultat?
Alltså började sökmotorerna kämpa emot, och det var där och då som grunden till dagens konstform SEO började läggas.
Ett viktigt steg togs när ett par studenter vid Stanford byggde en egen sökmotor som dom döpte till Google. Istället för att räkna antal sökord på en sida räknade Google antal länkar från andra sidor.
Exempel: din konkurrent hade en ganska kass hemsida, men eftersom dom hade ordet ”kanelbullar” tusen gånger på sin sida hamnade dom överst i en sökning på AltaVista. Men när andra sidor på internet skulle tipsa om kanelbullesajter var det oftast din hemsida man länkade till – den hade ju trots allt bäst innehåll. Och med Googles algoritm hamnade din kanelbullewebb nu överst, före konkurrentens, eftersom din hade flest länkar till sig och alltså borde vara mest relevant i förhållande till söktermen.
Givetvis började detta också missbrukas så småningom (dunkla länknätverk som var svårare att bekämpa) och här började en kapprustning mellan hemsidebyggarna och sökmotorutvecklarna. En kapprustning som kanske bättre kan beskrivas som ett evighetsparti schack.
Det är nämligen en gissningslek där webbutvecklare och SEO-specialister försöker bemästra (och i viss mån lista ut) vilka variabler som kommer att putta deras sidor till toppen av sökresultaten, samtidigt som Google fortsätter att utveckla sitt rankingsystem för att alltid kunna förse sina användare med relevant innehåll.
Och där är vi tillbaka i nutid. Det är många som skriker. En sökning på ”kanelbullar” ger idag över en miljon resultat. För den som säljer kanelbullar krävs det extremt mycket för att klättra upp i toppen, eller för att ens hamna på första sidan på Google. Då är det inte så konstigt att SEO har fått det där magiska skimret vi nämnde tidigare.
Det stora problemet är att väldigt få SEO-köpare vet vad det är dom köper. Så är det ofta med ny teknik. Nu generaliserar vi ganska hårt för att illustrera en poäng här, men ändå: Innan folk har förstått ny teknik framstår den ofta som en magisk genväg. Hurra! Äntligen något som gör jobbet åt oss om vi bara kastar tillräckligt mycket pengar på det!
Som du kanske har räknat ut är det aldrig så enkelt. Det finns inga genvägar. Ett företag kan inte genom endast SEO köpa sig till marknadsdominans. Samtidigt ska vi inte bortse från värdet av bra SEO, för det finns substans där bakom den bländande ridån. Men när köparna inte vet vad dom köper dyker det snabbt upp guldgrävare som rör till det, säljer luftslott och urholkar disciplinens status.
Det är synd, för det finns någonting där. Innanför det glimrande skinnet av okunskap sitter ett skelett av sidstrukturer, taggningar och smarta anpassningar, och allra längst in i bröstkorgen ett labyrintiskt hjärta med hänglås på. Och nyckeln har vi haft framför näsan precis hela tiden.
För vad är det vi vill uppnå när vi sökmotoroptimerar våra sajter? Är det att kunna skryta om vilken creddig SEO-byrå vi har anlitat? Är det att få in världens samtliga internetanvändare på vår hemsida trots att det bara är bråkdelen av en promille som har något utbyte av innehållet?
Eller är det att attrahera en intresserad målgrupp som vi kan bygga relationer med?
Det sistnämnda kommer vi bara att lyckas med om vi bara skapar relevant innehåll.
För oavsett vilka nya grejer Google trycker in i sina algoritmer kommer det alltid att vara med ett och samma slutmål: att förse sina användare med relevanta sökresultat. Det vill säga – så länge du kan förse människor med svaren på deras frågor kommer du att hamna långt upp bland sökresultaten.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att SEO är en kombination av saker. Det är allt och ingenting, helt ny och föränderlig kunskap samtidigt som det är vad man alltid har gjort. En kombination av sunt förnuft och fackmässig förståelse. Den tekniska expertisen är nödvändig för att finkalibrera mötet mellan hemsida och sökmotor, men utan relevant innehåll är det bara ett tomt skal.
Så bygg din sajt så smart som möjligt, men glöm inte bort att ha något att säga när folk väl hittar dit.